Friends

 
Jag har Freaking Awesome vänner alltså ♥

Andra Lång // Göta

 
 
Hur kan man inte älska dessa människor? Lite av alla bilder från de senaste 9 månaderna och en stor del till varför Crossfit är så underbart. Jag har hittat mina närmsta vänner där.
Man gör det tillsammans och är aldrig ensam. Välkomnandet är alltid fint och alla har samma attityd.
Sist men inte minst; Vad som står på skärmen är vad som ska göras - inte lönt att förhandla om det.
 
 
"Sometimes you wanna go..
Where everybody knows your name
and they're always glad you came.
You wanna be where you can see,
the troubles are all the same.
You wanna be where everybody knows your name"
- Gary Portnay
 
 
Fysiken Andra Lång // Crossfit Göta
 
 
 

Sommaren 2013

 
 
//Lite bilder från sommaren 2013//
 
 
Det börjar sakna närma sig hösten. Skolorna drar igång, folk är tillbaka på jobben, Högsäsongen skriftar från Liseberg till Fysiken och arbetsbelastningen skiftar kraftigt. Shorts byts ut mot stickade tröjor, neonfärgerna byts ut mot neutrala och den kvava sommarhettan skitftar till en friskare kallare variant. Sommaren börjar gå mot sitt slut och istället börjara en ny säsong. Ovan är en liten sammanfattning av min sommar 2013. Det har varit mycket Crossfitt (mindre löpning) och jag har hängt både på Fysiken och Göta en hel del och jag haft fått en massa nya vänner som betyder fruktansvärt mycket för mig. Vi har haft grillkvällar och utomhusträning, jag har jobbat på Liseberg och försökt hoppa in på Fysiken så gott det går. Vi har varit vid havet, grillat vid delsjön, badat (nåja, inte jag men alla andra), solat, haft filmkvällar, middagsbjudningar, utgångar, drinkkvällar, jag har varit i Malmö hos Emma, Smygehamn hos mamma och pappa, i Danmark med Emma och på semester i Andorra, Spanien och Frankrike med släkten. Vad jag inte har haft mycket denna sommaren är egentid, men det har ändå varit en av de bästa sommrarna på länge! Jag håller tummarna för att hösten fortsätter i samma spår!
 
 
 

Crossfit - du behöver inte förstå, sålänge du accepterar mitt val

 
 
50 Goblet squats
50 American KBS
50 Push press
50 Russian Twist

Tilläggsträning: Tabata 8 runder. Planka/Sit ups.

Värre avslut kan man definitivt ha på en lång dag! #loveit #crossfit #crossfitfysiken #fysiken #gibratargatan
 
 
Alltså, jag vet att det är väldigt mycket Crossfitsnack i denna bloggen nu, men jag tror inte någon riktigt förstår hur stor inverkan det har gjort på mig. Detta är inte bara träning - det är så mycket mer. Jag har inte känt såhär för något sedan jag slutade med dansen för en miljon år sedan (okej, inte riktigt - but you get the picture). Jag har hittat något som jag verkligen älskar till 100 % och som ger mig så otroligt mycket energi varje dag. De senaste månaderna har bestått av fruktansvärt mycket jobb för mig (på ett väldigt påfrestande sätt) och helt ärligt så kan jag säga att Crossfit är det enda som fått mig att orka stå ut. Jag har aldrig hållt på med denna typen av lyft (eller träning för den delen) förr. Men jag har de senaste månaderna haft ett ställe där jag verkligen kan känna mig hemma. Jag har en grym grupp av människor runt mig som peppar, pushar och skricker på en och de har blivit nära vänner som nu är en naturlig (och grymt viktig) del av min vardag. Jag vet att många inte förstår... men vet ni, det spelar ingen roll. Jag har fått testa mina gränser, utmana mig själv och andra och göra saker jag aldrig gjort innan. Det är så otroligt kul att titta tillbaka på var man var i februari och jämföra med var man är nu. Men det är inte bara träning, utan en hel gemenskap med fantastiska människor som verkligen drar ut varje gnutta energi ur en, som får en att för längesedan ha lämnat sin bekvämlighetszoon och som slutningen fyller på en med ny energi. Det är svårt att riktigt förklara med ord, men Crossfiten har verkligen varit min räddning.
 
Idag var det dags igen. Ett riktigt kul pass, trots att jag kände mig död innan. Jag älskar att jobba med Kettlebells och det fick vi verkligen göra idag.
 
Uppvärmning; Mini WOD for time.
5 Push Ups
10 Kettlebells Swing
15 Goblet Squat
 
Styrka:
10x5 Ring Dips och Ring Rows
 
Metcon: For time
50 Goblet Squat
50 American KBS
50 Push Press
50 Russian Twisters
Time: 11.13
 
Avslut: Tabata 8 runder
Planka/Sit Ups
Score (lägsta antalet sit ups under de 4 runderna): 20
 

Boston Marathon

Fyfan... Jag läste lite lätt om explosionen i Bosten redan i gårkväll, men insåg nog inte riktigt hur det egentligen var (som vanligt då asså). Men så fruktansvärt hemskt. Jag har spenderat morgonen (nåja, morgon kan man inte kalla det - men förmiddagen) med att kolla filmsnuttar och läsa om det och jag är väldigt mållös. Det enda jag kommer fram till är att det är helt jävla (ursäkta) stört. Däremot så följer jag inför varje stor tävling bloggen "Snabba Fötter" som sprang Marathonet och även hans fru Sara som är med. I detta fallet var han dock redan i mål när explosionen skedde, men jag gissar att det kommer komma uppdateringar om deras upplevelse kommande tid och jag kommer hålla mig uppdaterad där. Förövrigt var jag själv och kollade på NYC-Marathon 2011 och även om jag inte stod vid mållinjen utan snarare ett av de absolut minst populära områdena uppe i Harlem så var det periodvis fruktansvärt mycket folk längs med vägen . Jag kan bara tänka mig hur mycket folk som står och tittar vid målgången då.
 
Edit: Miranda skriver väldigt bra om detta också..
 
 
Bilder från NYC-Marathon 2011
 
 

Sometimes people come in to your life and change your world

 
 
 
 
 
 
Ibland möter man personer som lyckas ta extra stor plats i ens liv. Det händer inte ofta och det är inte alltid man lyckas bevara dom, men ibland blir det bara så rätt. Jag har turen att ha en sådan vän i Skåne. Vi är olika till tusen men det är ändå en så klockren vänskap. Det kan gå veckor mellan att vi hörs av, men vi vet ändå alltid var vi har den andra personen. Det är bra saker det. Jag har två "nya" stjärnskott här i Göteborg som är helt fantastiskt underbara. Det blir liksom inte fel när vi träffas, trots att vi ses var eviga dag. Jag har svårt att tänka mig en vardag utan dessa. Då vet man att det är bra, att det värt att bevara och ta hand om. Sen har jag min Nöffe. Trots vilt skilda intressen och liv i allmänhet, så blev det bara så rätt när vi träffades i New York i september 2011. På mindre än ett år lyckades vi gå igenom de mest galna ups and downs, livsvändningar, breakdowns, glädjemoments - ja allt man kan tänka sig. Av förklarliga skäl så ses vi inte så ofta, men om 2 dagar tar jag äntligen flyget till Stockholm och spenderar 4 dagar med en av de bästa människorna som finns. Jag blir barnligt lycklig av tanken ♥ Countdown: 2 day's to Stockholm.
Jag har fantastiska männsikor i mitt liv!

Just do it

 

Klockan sju en lördagsmorgon (vilken dag som egentligen - men ännu värre en lördag ju) är man inte piggast i världen. Men när klockan ringde idag var det bara att ta sig upp ur sängen,sätta på kaffekokaren, fixa frukost och dra upp gardinerna. Tur det iallafall är ljust ute - då kan man lura kroppen att tro att det är senare än vad det egentligen är.


Idag är det Kettlebells och Crossfit som står på schemat på Kaserntorget innan jag ska åka i illfart till Gibraltar och jobba till stängning. Kettlebells är inget problem att ta sig till, det är kul och intensivt - men sen har vi denna j'vla crossfiten som fortfarande är motstridig. Den är också kul. Och effektiv. Men ändå 100 gånger svårare att deltaga i. Jag skulle kört ett pass i torsdags, men vände i sista sekund och hoppade det. Väldigt besviken. Men ändå lättad. Så idag måste jag. Jag vet iallafall att det finns backup-planer idag så att jag inte fuskar. Emma jobbar och jag hoppas Christina ska deltaga. Då är det svårare att hoppa över passet. Så idag kör vi!

Vad ska ni hitta på idag?


Acceptans

Jag fick en fråga jag bara känner att jag måste försöka ge ett vettigt svar på - då jag vet hur fruktansvärt jobbigt och energikrävande det är att vara i den situationen.
 
Rebecka! Hoppas du har en härlig helg. Blir alltid så avundsjuk på ditt liv och dess möjlighet att få träna så mycket och så varierat. Du verkar ha hittat en så naturlig balans i hur du lever med din träning. Gick det smidigt för dig? Jag tycker själv det är så svårt att ställa om från att träna "ätstört" till att träna för att det är underbart. Och det är så energikrävande att behöva motivera för andra (och sig själv) varför träningen är så viktig, även för oss som varit sjuka och tränat av fel anledningar. Människor måste ju få en andra chans, i mina ögon, men just med träning är det svårt. Ja, inte för att jag har rätt att kräva någonting av dig, men ett inlägg med dina tankar om saken hade varit väldigt spännande.

Kram och tack för en fin blogg!
Katarina
 

Att få träningen accepterad när man varit i osunda banor är allt annan än lätt. Det ifrågasätts hit och dit och åsikterna från andra är många. I grund och botten är det bara ett tecken på att dom bryr sig, men det är otroligt jobbigt och ibland kanske oron går för långt. Ibland måste man våga släppa på spärrarna, även som anhörig (under förutsättning att man såklart kommit ur sjukdomen). Träning har alltid varit en stor del av mitt liv, innan var det dansen och nu är det gymmet. När jag fick sluta dansa i 14-årsåldern var det något av det hemskaste jag varit med om. Det var fruktansvärt. Dansen hade länge varit en del av mig och mitt liv och jag bodde istortsätt på dansskolan. Helt plötsligt var det borta. Den tryggheten fanns inte längre där. Den glädjen försvann.
 
Jag tränade inget på 4 år. I samband med att SATS öppnade ett nytt träningscenter i januari 2009, på Entré i Malmö var jag och min vän där på invigningen. Det var första gången jag rörde på mig sedan mitt träningförbud. Den känslan var bland det bästa jag upplevt. Sådana endorfiner. I samband med detta fick jag äntligen börja träna lite lungt igen. Men jag är och har alltid varit en "allt eller inget"-person. "Balans" finns inte i min värld. Bestämmer jag mig för något går jag in för det till 100 %. I början var mig träning grymt enformig, under lång tid faktiskt. Men jag nådde en punkt, i samband med NYC då jag verkligen ville förändra mitt liv. Det var första gången jag ville och vågade satsa 100 % och det var också då jag lyckades. Man kan gå i en bubbla och tro att man vill förändra sin situation - men det är inte förren man verkligen, innerst inne vill lyckas och är beredd att möta kampen, som man faktiskt kommer att göra det.
 
Jag tror jag har haft tur. Mina föräldrar vet hur otroligt viktig träningen är för mig och dom har alltid gjort sitt bästa för att det är dit jag ska komma och för att det är det jag ska kunna göra. Visst var det mycket kontroll från deras sida i starten (inte så konstigt), men jag var fortfarande väldigt tunn i kroppen när jag fick börja besöka gymmet. Tanken var att jag skulle gå på Yoga och Pilates och de lugnare träningsformerna - men alla som känner mig vet ju hur hispig och hyper jag är, det gick alltså inte sådär jättebra. Jag kan inte slappna av i kroppen på det sättet (just därför som jag jobbar så hårt med att få in det i min träningsrutin nu). Jag tror dom insåg ganska tidigt hur mycket positivt träningen gör för mig och sålänge jag inte gick ner i vikt var det okej.
 
Jag har under lång tid tränat väldigt mycket, min familj och mina vänner vet att det är en otroligt viktig del av min vardag. Jag lyckades, trots min träningsmängd ta mig upp en bra bit i vikt, ta mig förbi den kritiska normalvikts-gränsen och dessutom få marginal till den. Jag ändrade mitt tankesätt och insåg att det är en stark kropp jag vill ha. En kropp som orkar den träningsmängd jag vill ge den och som har energi genom passen. Pga. mitt jobb har det blivit väldigt natutrligt att jag testat många olika träningsformer och jag har insett att variation är det bästa för att stärka hela kroppen. Det tog lång tid innan jag lyckades började med detta, men idag blandar jag Crossfit, Yoga, Styrketräning, TRX, Core-pass, Kondition, Body Balance, Kettlebells, Funktionell träning, löparintervaller (tabatha) och Body Control i en härlig blandning, allt för att ge hela kroppen variation. Det enda jag saknar nu är långdistanslöpningen men den kommer förhoppningsvis.
 
Jag är otroligt lycklig över att jag idag inte måste försvara min träning och över att den accepteras. Det är en stor del av mig och så vill jag att det ska fortsätta att vara.
Mitt råd till dig är; Ge det tid. Det TAR tid. Men det är värt det. 

#Empire

 
 
Godmorgon lördag...
Jag har i ett par veckor dragits med ett helvetes New York sug. Vissa dagar mer - vissa mindre, men de finns där. Ingen vidare kul känsla. Så ikväll har jag äntligen bokat upp min gris för lite Skype. Jag måste lösa NYC i vår. Hur det ska gå till är ett annat problem. Men det måste gå. Jag håller på att krypa ur mitt skinn! Det finns så mycket som jag saknar - även om jag trivs väldigt bra var jag är nu. Känner att det knyter sig lite i magen när jag tänker på året där... vilken tid det var.
 
Klockan ringde 7.20 idag. Ingen aning om varför. Hej-bra-minne.... Så jag fortsatte att snooza en stund. Denna lördagen kommer spenderas i receptionen på Kaserntorget. Inte mig emot. Inte alls faktiskt ♥ Idag tänkte jag även köra lite pre-start på ett projekt som startar lite mer officielt på måndag. Det är dags att ta tag i lite saker nu.
 

På pluskontot: Träningen // Vännerna // Att Jillian's nya bok har släppts // Lördag // Finfin vecka hittills // Morgonkaffe
På minuskontot: NYC längtan // Malin-längtan // Att man inte kan se BL säsong 14 på internet

Live a life that you love 2.10

Jag blir så lycklig när jag tänker på livet jag har idag ... För ett par år sedan trodde jag aldrig att det skulle gå att må såhär bra.
Att vara så här lycklig.
Trivas så bra där jag bor.
Trivas så bra med alla runt omkring mig.
Ha så fina vänner.
Att ägna dagarna åt saker jag älskar - med personer jag älskar - och som delar samma intressen som jag - är lika korkade som jag - har samma dåliga humor - och som förstår en i alla situationer.
Jag har nog aldrig varit hemma/spenderat så lite tid i lägenheten jag gör i dagsläget. Jag har nog aldrig haft så intensiva dagar som nuförtiden ... Varit omringad av folk så mycket som nu. Trivts så bra med folket jag har runt mig. Och varit så full av energi från morgon till kväll.
 
Jag har alltid behövt väldigt mycket egentid, njutit av att vara själv och ta det lugnt - men det behovet har minskat något drastiskt. Jag njuter till 100 % av att umgås med mina vänner nuförtiden - det är så mycket mer värt än att sitta hemma själv. Jag njuter av fullspäckade dagar. Jag njuter av aktivitet. Jag har lärt mig bemöta vardagen på ett helt nytt sätt och när jag väl lärde mig det, då lärde jag mig också att leva fullt ut ♥
 
.... Därför ska jag nu åka till gymmet och spendera ett par timmar med kvalitetstid tillsammans med mina finna vänner!

#NYC #Pastis #BobHarper

 
Blir lika lycklig varje gång jag tänker på denna dagen ....
 
Att jag på den enda bilden jag har är; fruktansvärt bakis, allmänt dödad av New York-värmen, trött efter en sömnlös natt och en lång promenad i över 30 gradig värme och har stor ångest inför hemresan som nalkades bara 3 dagar senare stör mig inte ett dugg... För det är en av de bästa stunderna ändå ♥
 
 
 

Tisdag 1.15

 

Tisdag. Ledig. Inga planer. Inte ens något lockande pass på gymmet. Jag haft en lugn morgon framför Biggest Loser, tänkte städa lägenheten när jag ändå har tid, ta mig bort till MMsports och sedan kanske en tur till Fysiken. Renodlat styrkepass kanske? Det var längesedan. Annars är det ju Malins Combat på Sportlife i eftermiddag och dessutom är det Öppet Hus på Hannas Dansklasser på Dansforum ikväll. Funderar på att gå på Hip Hopp Klassen 19.00. Jag har inte dansat sedan jag fick (tvingades) sluta kring 2005 (??? 2005 kanske?). Rädd för att inte gilla det. Rädd för att gilla det. Rädd för att testa. Kanske därför man ska gå?


Fly Fly ... Fly Far Away

 
NYC 2011-2012
ROM 2012
NICE 2010
BAD HOFGASTEIN 2010
NYC 2010
NYC 2009
USA 2008
BRYSSEL 2008
BUDAPEST 2008
GRAN CANARIA 2007
 
 
 
Om jag älskar att resa?
Oh ja... Det finns ingen gång då jag mår så bra som då. Ovan är ett litet urval på resor de senaste 5 åren. Lite har jag allt fått uppleva!

It's time to take pride

 
 
 
 
Ibland är vi alldeles för negativa mot oss själv och våra prestationer. Det finns alltid saker som kan göras bättre och jag tror att flera med mig - alltid hittar fel i det vi gör. Inget är tillräckligt bra... Det är dags att tänka om. Det är dags att börja uppskatta vad vi åstakommer - istället för att hitta fel i allt vi gör.
 
Ett - Två - Tre 
 
Kör!
 


Idag känner jag mig förövrigt helt off. Typ död. Trött. Stressad. Var kom detta ifrån? Förmodligen en sjukt dålig natts sömn. En inre stress. Jag har en dag som kommer gå i 110, men som är fylld av roliga saker. Dags att tagga till. 

Marathon 10.4

 
 
 
Jag går i Marathontankar... det är det enda som cirkulerar i huvudet. Jag kan inte släppa det. Inte alls. Att 4,2 mils löpning ska kunna bidra med en sådan önskan, en sådan längtan. Igår när det var slött på jobb satt jag och googlade marathon runt om i världen under 2013. Jag vill göra det till en upplevelse. Egentligen är min plan att satsa på en bra tid på Göteborgsvarvet 2013 och sedan ta Marathon 2014 - Det har varit planen hela tiden. Men nu vet jag inte. Jag kan inte få dessa 4,2 milens löpning ut ur mitt huvud. En skräckblandad förtjusning som gör att det pirrar i hela kroppen. Jag vill ockå. Jag vill nu. Nu. Jag vill inte vänta. Varför vänta?
 
Men det är endå en ganska bra bit längre än vad jag någonsin sprungit - närmre bestämt 21 km. En halvmara. Men samtidigt så avverkade jag den distansen väldigt enkelt i lördags "bara för att" liksom. Dessutom med känslan av att jag skulle kunnat fortsätta. Men fortsätta 21 km till? Det är ganska långt. Men det ska ju samtidigt vara en utmaning.... ett test.... Ingen säger ju heller att man måste springa hela tiden. Man kan ju stanna av och gå om det blir hårt. 4,2 mil blir hårt. 4,2 mil är hårt. Hur du än ser det. Jag är splittrad till 1000. Avundas alla som sprang Berlin Marathon - samtidigt som jag känner att ska jag nu springa är inte Berlin mitt ställe. Jag avundas alla som har New York Marathon framför sig den 3 november - men jag kommer också vara där. En gång. En dag.
 
Nu är bara frågan vad som händer 2013. Anmälningarna till loppen tar slut illa kvikt (tänk att det finns så många idioter där ute! hahaha) och jag är förvirrad. Rädd för att inte klara det - samtidigt som jag inte förstår varför det inte skulle gå. Rädd för att behöva gå - men vem bryr sig om det? Rädd för att behöva bryta - samtidigt som det inte är the end of the world. Men med önskan om upplevelsen. Med önskan om kicken. med önskan om glädjen. Med önskan om festen.
 
 

October 10.1

 
 
 
Godmorgon... Så kom Oktober. Om fler gjorde som jag och långt in i September vägrade acceptera att det blivit höst så är det nu kört. Höstens ruggiga yttre är här. Helt okej, sålänge man inte behöver vistas ute, mötas av regnet eller utmana kylan. Sålänge man kan sitta inne, med en te eller kaffekopp, levande ljus och höra regnet mot fönsterrutan så är det helt okej. Men hur ofta har vi den möjligheten? Slutsatsen - hösten är här and I don't like it. Däremot är en ny månad och en ny vecka - båda på samma dag, en perfekt start för a New beginning om så önskas. En bra dag att ta tag i alla de saker som vi vanligen skjuter upp. Att ändra beteenden och mönster vi inte är nöjda med och ge oss själv a kick in the but. The start of a somthing new - helt enkelt. Välkommen Oktober - hoppas du blir lika bra som September!
 
 
 
 Har ni några nya mål, satsningar, löften, planer eller förändringar som tar start nu i Oktober?
 
 
 
 

Make yourself proud 9.30

 
 
❤ ❤ ❤
 
 
Jag har börjat skriva på detta så många gånger, men det har aldrig kommit ut rätt i text i jämförelse med hur jag verkligen känner .... Nu har jag bestämt mig för att ge upp tanken på att försöka få den perfekta formuleringen, för den går inte att få. Det kommer aldrig låta lika bra nerskrivit som det är i verklighetern. Jag är så otroligt nöjd med livet just nu. Det är en så fantastiskt-underbar känsla. Visst skulle jag vilja ha ett lite säkrare jobb som underlättade ekonomin lite - men det är bara att fortsätta leta, annars känner jag mig så nöjd med tillvaron i dagsläget vilket jag inte gjort på väldigt längre (någonsin?!). Inte såhär iallafall. Det har nog aldrig hänt. Jag har underbara människor i mitt liv (även om de är utspridda i Sverige och världen) som jag älskar och litar på till 100 %. Jag trivs så otroligt bra med de personer som jag har riktigt nära och jag vet att de alltid finns där och att vi kan prata om allt. Skratta om allt. Bitcha om allt - seriöst eller oseriöst. Jag har fullt med energi i vardagen, en massa tid för mina vänner. Min träning - vilket är vad jag älskar - går frammåt och jag är lika lycklig efter varje pass. Jag har energi att köra som jag vill köra. Inget som stoppar mig. Jag märker en ständig utveckling i rätt riktning. Jag är mycket säkrare som person. Jag vet vad jag vill. Den ganska blyga och osäkra tjej som en gång fanns är som bortblåst. Jag är inte längre rädd för att misslyckas - att testa på saker - utan istället vet jag att det värsta som kan hända är att det skiter sig. Jag är betydligt mer spontan, det finns inget som stoppar mig längre. Jag vet vad mina prioriteringar är, jag vet vad jag ska lägga energi på. Jag vet vad jag ska värdesätta och vad jag ska släppa. Livet blir aldrig helt perfekt - men tänk vad tråkigt det hade varit. Om allt-alltid-gick vägen. Vad skulle vi då lära oss igenom? Hur skulle vi utecklas? Hur skulle vi veta vad vi värdesätter? Livet har alltid hinder, motgångar och dagar då kuddens grå överdrag är det enda man vill se. Så kommer det alltid att vara. Vissa dagar är tunga som bly och andra lätta som en fjäder i höstvindens blåst. Men när man kan känna glädjen inför alla de resterande dagarna - När man vet vad man har - När det finns folk där för en - När det positiva överväger det negativa - När man har saker att se fram emot. Då vet man att allt är värt det och att man är på rätt väg mot slutdestinationen.

#4174


Thankful 6.24

Sovit som en klubbad säl fram till 11 då telefonen ringde... Orkade inte ens öppna ögonen för att se vem det var. "Hej jag har ingen normal dygnsrytm längre" - men det stör mig inte. Lättnaden som släpper när man berättat om högstadie-och gymnasieåren fast man helst vill glömma & förtränga det. Första koppen kaffe på morgonen. Ledigheten. Träffa en vän för fika. Inse känslan av att faktiskt vara lyckligare än på länge (någonsin?). Att veta vad som är viktigt i livet. Att släppa alla onödigheter som tar energi istället för att ge.

Att prioritera.

Skratta.

Att leva.

 


Tre år sedan 6.10

Idag är det 3 år sedan jag tog student... Vafan hände där liksom?! Och om 5 dagar är det brosans tur, det ska bli sjukt roligt! Var tar tiden vägen? (ja nu både låter och känner jag mig gammal!)

Tidigare inlägg
RSS 2.0