När allt är mörkt.

Det har inte blivit mycket bloggande idag - mycket av anledningen att jag inte har mått och inte mår så bra. Det är mycket som spelar in och idag bröt jag ihop lite smått när mamma kom hem & det känns som om jag skulle kunna göra det många fler gånger. Trots att det känns okej nu - så är det långt ifrån bra och jag skulle ljuga om jag sa att jag kan lådsas att det är bra - som jag ofta kan. Jag tror inte ens på det själv längre, så det är mycket möjligt att det blir lite dött här för resterande av dagen och kanske morgondagen också. Jag vet inte hur lång det kommer vara och hur jag ska tackla detta - men nu vet ni varför det är tyst från min sida iallafall.


Ha en fortsatt trevlig kväll!


Påsktankar


Påsken är snart förbi och någon som har slått mig flera gånger är att detta året var jag inte orolig för maten och godiset alls. Innan påskdagarna hade jag inte ägnat det en tanke alls och ingen oro eller ångest har det medfört att veta att påskens alla frestelser närmade sig. Första gången det ens slog mig var när mormor frågade om vi åt marsipan som hon hade köpt till påskäggen, men tanken försvann lika snabbt igen och inte ens när strömmen gick i fredags och vi åkte hem till mormor&morfar för att spendera lite tid, då vi fick se en massa mat och allt godis hon hade till middagen på lördagen, så reflekterade jag över det. Istället satt jag lugnt vid hennes dator och proppade i mig (hmm - fööööör mycket choklad ^^ haha), jag åt lite av lösgodiset dom hade vid tv:n och morgondagen fanns liksom inte alls i tankarna. Hade detta varit förra, eller förförra året eller året där innan, så hade tankarna bestått av oro och ångest, men nu - inget alls. Inte under själva gårdagen heller - det kändes inte alls konsigt att vi skulle bort och jag såg inte maten och godiset där alls som ett problem utan det bara flöt på som något fullständigt normalt, vilket det ju är.... Men så har det inte varit de senaste åren utan istället har dessa högtider lätt sammanhängt med ångest. Om ni bara vist hur härligt detta har varit detta år - att inte behöva bry sig, att inte engagera sig i maten och godiset. Utan istället har jag ätit och njutit som man ska!

Det visar hur långt jag har kommit - jag är påväg och detta ska få ett sluuuut! Jag ser frammåt och jag vet att detta kommer gå hela vägen!




Hur har ni kännt det kring påsken?
Förstår ni min känsla?
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Ångest...

Jag fattar inte varför denna ständiga kvällsångest kommer på besök?
Tre dagar irad nu har den kommit - efter ett lång uppehåll utan något problem alls...
Varför är det såhär? Varför kommer den tillbaka nu? Varför ska jag känna sådär?
Snälla snälla - lämna mig ifred!

Ångest

Fan.. ikväll är ångesten påträngande.
FAN FAN FAN...
Tappade greppet och just nu känns allt så uselt. 
FAN FAN FAN, känner bara för att gråta och försvinna ett tag.
Ta mig bort från detta, jag orkart inte, jag vill inte, jag kan inte...

VARFÖR NU?
Det har ju varit så bra ett tag - jag vill inte, jag orkar inte ha det så..

When everything falls apart

Idag fick jag en kommentar av mamma som verkligen sårade... Jag har flera gånger under dagen tänk på hur bra jag mår just nu och hur jag trivs med mig själv och livet - jag har t.o.m funderat på hur jag ska kunna beskriva det i ett inlägg, beskriva hur jag trivs och är nöjd med tillvaron just nu.... Men efter den kommentaren jag fick idag så känns allt verkligen skit. Det känns verkligen hemskt att och om det är så hon ser på saker och ting, det känns hemskt att hon inte kan se glädjen hos mig och hur bra jag mår just nu, det känns hemskt, att det tydligen fortfarande ska fokuseras på vikten... Jag tappade helt gnistan efter det, jag tappade all ork och lust... Orden snurrar i mitt huvud och just nu känns det som om jag verkligen hade behövt ta lite avstånd från vardagen och allt vad det innebär.. En resa hade varit super, men det har jag inte möjlighet till. Istället får jag väl försöka sysselsätta mig utanför hemmet så mycket det bara går, så jag kan fokusera på mitt liv. Ta ansvar för mig själv och min tillvaro - för som pappa ständigt påpekar när jag ska göra något (detta används mest på skoj) men "Jag är över 18, så jag tar ansvar för mina egna handlingar!"

Varför kom känslorna idag?

Idag kom en ångest jag inte känt på länge.... Visst har det varit lite oroskänslor hit och dit, men idag blev det jobbigt på riktigt - jag stelnade till och kände mig som en annan person. Det är en känsla jag hatar, jag aldrig vill känna igen och som jag ska sträva efter att bli av med helt. Vad var det då som utlöste detta idag? Jo, två saker... Nr.1 - Jobbig middag idag, Nr2. SUPER jobbig middag imorgon.. Två dagar på raken, två dagar blir för mycket... dagens middag påverkade jag inte alls... var inte ens hemma när den tillagades men trots ångest i kroppen och en stelhet utan dess lika gick den ner, men det var väl också allt... Min underbara mamma som direkt ser när något är fel, regesterade min stela min och mitt märkliga beteende och lovade att lösa morgondagens middag på ett annat sätt, en annan rätt helt enkelt.. Detta gjorde att jag ändå kunde förbi se ångesten efter middagen idag. Tog t.o.m. lite B&J och en powerbar bara för att bevisa att jag kunde och att inte känslorna skulle styra... Vid vi gör med fisken imorgon, det vet jag inte, det vet nog inte mamma heller eftersom det blev så hastigt bestämmt - men jag är så otroligt glad att jag har en mamma som vet precis hur hon ska handskas, reagera och agera i de flesta situationer...

Dagens middag tog jag mig igen - men den rätt vi skulle ha imorgon, är jag INTE redo för. Speciellt inte eftersom det består av två saker jag verkligen inte gillar och inte äter över huvud taget! Imorgon är en ny dag och jag är glad över att jag inte lät känslorna styra för mycket idag, det var inte lätt och jag mådde inte bra, det vill jag lova... Men om ett par timmar är dagen över och förhoppningsvis/förmodligen är allt bra imorgon, jag kan lita på att vi fixar en bra middag och jag behöver inte må dåligt under dagen utan kan istället njuta av livet (nu när jag inte har prov)

Ångest på besök...

Nu har vi nyss ätit middag.. Lasagne á la pappa... Inte en helt lätt rätt vill jag meddela och ångesten kom på besök för första gången på riktigt länge..... Känns mindre kul om man säger så, det känns inte alls kul för att vara mer exakt!

30 Mar. - Lasagne by ginparis2002
+bild

Vad hade ni till middag idag?

...

Idag är ingen kul dag.
Ingen bra dag.
Allt har varit så great den senaste tiden.
Varför ska tankarna komma nu?
Varför känns det som om det aldrig kommer sluta?
Aldrig ta stopp?

När är man frisk... behandlingarnas verkan

Nu har jag suttit och tänk lite igen, eller jag gjorde faktiskt det på bussen hem från Sats idag... Ni som har följt mig här i bloggen vet att jag förra året gick på behandling på idunkliniken i Malmö. Jag fick där kontakt med ett par tjejer som jag sedan har följt genom deras tid i dag och öppenvård till var dom är idag, med avslutad behandling. För normalt har man 20 veckor på sig där, sedan ska man vara "frisk", eller det är vad dom tror att man är efter 20 veckor hos dem. Nu är dock fråga, en ätstörning som många har haft under flera års tid, blir man frisk från den på 20 veckor?

Ni vet ju vad jag anser om Idun, vad jag tycker om dem och hur dom har behandlat mig, jag vet också att jag inte är den enda som blivit behandlad på detta vis utan att fler och fler blir utkastade eller avstängda därifrån av olika (orimliga) anlednigar i situationer då hjälpen behövs som mest. Stöd har nekats och kränkande handlingar har visats.

Självklart kan jag inte förneka att jag kroppsligt var i ett betydligt sämre skick vid denna tidpunkten förra året än vad jag är idag och jag vet också att jag kanske inte hade mått så pass bra idag som jag gör om det inte varit för de hemska tiderna förra året då jag verkligen plågades ut i fingerspettsarna och kämpade varje dag för att uppfylla alla krav för att få gå kvar på kliniken. Men det är nog det enda som idun faltiskt har hjälp mig med, för de ser inte till den individuella individen utan istället har dom sitt race som dom kör, förlj det varesig det hjälper eller ej eller bli utslängd. Det finns inget annat, någon komprimiss finns inte för att speciallisera det till hur personen ifråga mår. Nä, att mitt mående är så pass  mycket bättre detta år beroe nog mestadels på att jag har en familj som har kämpat för att hjälpa till och förstå. Vist har dom inte bara bidragit till gott och vist har dom haft orimliga krav eller varit okänsliga vissa gånger. vist har dom inte alls förstått hur jag mår alltid och vist har dom haft svårt att veta hur dom ska agera, men de har gjort sitt bästa i de flesta situationer. de har hjälpt, stötat och lyssnat och försökt förstå sågott de kan. Hjälpen de har bidragit med är det som har gjort att jag mår så pass mycket bättre nu än förra året. Men alla dom som inte får detta stödet hemma, hur ska dom orka kämpa när det känns som om behandlingen sviker dem? Jag menar inte att bara rikta denna kritiken mot en klinik, men det är ärifrån mina erfarenheter kommer ifrån och det är därför dom anses som exempel, jag är säker på att det finns flera flera ätstörningskliniker i detta land som har samma eller liknande brister!

Här ligger behandlingen på 20 veckors öppenvård eller 16 veckors dagvård + 4 veckors öppenvård, sedan är det finito. Men somsagt, är 20 veckor allt det tar för att bli frisk? Det hade varit superbra, verkligen, ifall man kunde lämna allt bakom sig på den tiden, men jag vet också att så inte är fallet. Det tar tid, betydligt längre tid än 20 veckor och jag måste säga att det är dåligt att det sedan bara är finito. Efter det står man på egna ben och jag vet, både av erfarenhet och genom andra att ifall man blir utslängd, eller man enligt deras tidsplan anses som "frisk" och lämnas utan något stöd, kan det vara svårt att fortsätta hitta motivationen, hitta något som stärker en och som gör att man orkar gå den resterande eller sista vägen hemma.

Jag menar absolut inte att "dum/idiot"förklara kliniken och deras behandlingssätt, för vi är alla olika och för vissa kanske det har fungerat att blir frisk på denna metod som används där, kanske har dom klarat det på 20 veckor, men jag vet också att det är många som har mått på precis samma sätt när denna tiden har passerat och frågan är bara ifall det är rätt att bara lämna pasienterna när dom inte "vill ha kvar dom".... trots att tankarna och måendet är lika dåligt. Vist fysiskt kanske kroppen mår bättre, man har kanske gått upp en del i vikt medhjälp av näringsdryckerna man får av dem, men bara för att man går upp i vikt betyder det ju inte att man mår bättre där det, psykiskt. När man kommer lovas det att dom ska finnas där och se till att man trivs i sin "nya kropp" men inget av det kommer, istället avslutas behandligen. Är det inte dags att klinikerna försöker få pasienterna att trivas i sitt nya jag, få bort tankarna och försöka åretkomma till det alldagliga livet istället för att anbart fokusera på maten och vikten (ja, jag vet att detta såklart är viktigt ifall det är livshotande, MEN när man har tagit sig ur denna fas, när man har lyckats gå upp i vikt, när man fått in matrutinerna,) är det inte dags att lägga fokus på den nya variationen personen då? För bara för att personen kroppsligt inte har några symptom, betyder det ju inte att tankarna och att man psykiskt sätt mår bättre! Läggs inte för lite tid på att få pasienterna att må bra och trivas i sin nya livssituation?



Egentligen vet jag inte var jag vill komma med detta, mer än att jag är så trött på att se och höra om tjejer som blir utslängda för att som har det lite svårt en dag, för att dom tycker något är extra jobbigt och för att självkänslan och självförtroendet dippar lite. det är ju förgudsskull i dessa lägen, som hjälpen behövs mest! Alla är vi olika och 20 veckor är inte mycket tid för att bli frisk från något som har förföljt många i flera flera år. Beteenden som har tagit lång tid att skapa och som har pågått i lång tid tar även lång, mycket lång tid att bryta! Man kan inte förvänta sig att allt ska vara bra efter så pass kort tid, att lämna en individ då, i den nya "kroppen" men med tankarna kvar, kan vara grymt farligt. Ändå görs det dagligen... nej, sjukvården.. bättre på er!

...

Hittils har dagen haft upp och nedgångar kan man väl säga. Nu är det lite sådär.... har nyss ätit lite lunch bestående av grova mackor så har vi fixat med maten och efterrätten till ikväll. Min pappa ska alltid ha en jävla vispgrädde i såsen. dom hade använt det till efterrätten och så var det typ ½ liter kvar och varför inte ha det i såshelvetet till maten. JÄVLASKIT! Som om dte inte redan var skit, nu är det ännu mer.. Dessutom ska vi ha med denna maten till österrika nästa vecka och jag vill inte ha en jävla gräddsås med. FAN FAN FAN........ HATAR ALLT!  jag vill bara sova bort resterande av dagen. detta är ett säkert sätt att få mig att bli helt opepp och deppig på allt...

Ångest

Jag finner ingen glädje, jag finner ingen lycka, jag ser bara ett svart hål.... Usch, jag hatar denna känslan. Nästan så att jag ångrar att jag började träna. Hade jag sluppit detta om jag inte börjat? Hade allt varit bra då?



Sitter här och väntar på att pappa och brosan ska komma hem, maten är precis insatt i ugnen och jag känner att jag bara vill ha allt överstökat! Jag orkar inte mer!


Låt dagen passera, låt klockan bli läggdags,... jag orkar inte mer!



Ni som kommenterade att det vaar muskler som gjorde viktuppgången, hur är det möjligt, för inte bygger man väl muskler på en vecka? =S tack för era åsikter iallafall <3

Tankar som spökar.

Godkväll! Hur är allt med er? har ji haft en bra dag? Här är det inget bra alls... En massa tankar snurrar fortfarande i huvudet! jag hade hoppats på att de skulle lämna mig denna dag, men icke så nick, det är kvar och malen i huvudet. Känns verkligen skit för allt har gått så bra under en så lång tid, men nu känns det verkligen uselt allt ihopa

Anledning till detta måendet är att jag har gått upp ganska mycket i vikt, väldigt snabbt sedan jag började träna. Jag känner att det är svårt att hantera samtidigt som jag blir fundersam och undrar hur detta kan ske? Inte för att jag ville gå ner i vikt, absolut inte, men det brukar vara det som sker och istället går jag helt plötsligt upp väldigt ssnabbt i vikt i samband med att jag tar upp träningen... Detta känns jättejobbigt och påverkar mina tankar väldans mycket och gör att allt känns jobbigt!

Det skrämmer mig och gör mig rädd och orolig. jag var inte inställd på att det skulle gå såhär snabbt nu i början och allt känns väldans jobbigt just nu!

Att det sedan är skitjobbig mat till middag idag gör INTE det hela lättare!

Träning på G?

Jag ringde SATS i morse och pratade med dme och sedan har jag och mamma pratat lite snabbt och såfort hon har berättat det ska jag köpa ett årskort på Sats Entré vilket innebär att jag kommer kunna träna på 2 (till hösten 3) olika center i Malmö och ett i Helsingborg.

Jag är sååå glad!

Det känns verkligen som jag har fått tillbaka livsglädjen och just nu känns allt så bra!
JAG LEVER IGEN!



Jag får inte panik längre när vågen visar mer, vist känns det fortfarande liiite jobbigt, men jag kan hantera det på ett annat sätt och jag accepterar det. Jag kan njuta och lever inte efter ett schema längre.
Det känns så bra!
Vist finns det saker som inte är pefekta, men jag mår sååå mycket bättre nu att det andra får och kommer falla på plats innom sinom tid! det vet jag!

Jag har aldrig mått så bra som jag har gjort nu sedan jag fick (tvingades?) lämna Idun!
Det är nog det bästa som kunde ha skett.
Jag behöver inte deras (kassa) hjälp utan med en mamma som min, klarar man sig iallafall med stöd, kämp och pepp<3

Massa massa masssa m*t

Nu mår jag illa...
har ätit en massa, massa denna kväll!
Men jag vill börja träna!


Ni skulle få spel om ni viste hur mycket det faktiskt är jag har käkat, men nu mår jag inget bra så jag ska krypa till sängs innom kort och hoppas på en god natts sömn. All mat denna kväll kommer säkert att bidra med en del tankar och en del ångest/oro, men jag ska inte påverkas! Jag ska inte PÅVERKAS!

Keep up the fight!
Don't give up!

Candy. IceCream!

Ikväll har det blivit en massa massa godis och nu två stoooora skålar Tofuline chokladglass också, men vet ni, jag försöker att inte tänka på det. jag har ätit för det var mysigt, för att jag ville och för att det var lördag. Jag har myst och njutit och jag har funderat en del. VARFÖR SKA JAG INTE NJUTA SÅ MYCKET JAG BARA KAN OCH VILL NU NÄR JAG ÄNDÅ MÅSTE UPP I VIKT? Därför tänker jag INTE ha ångest eller må dåligt utan jag tänker äta upp min andra stora skål chokladglass och se klart på Gilmore Girls innan jag kryper till sängs!

Ska man njuta, så ska man!
Sådetså!

Utmaningsmorgon

Dagen börjar med UTMANING!
Bullar från bageriet...
Fan, nu på en lördag säger jag bara!

Gårdagskväll. Fredag. Ångest

Gårdagen slutade inget bra...
Ångest, tårar, oro och fustration var hur min torsdagskväll spänderades, inte det roligaste om jag får säga det själv och idag är det dagen all ångets var över! Jag vill bara att denna fredag ska passera, att den ska försvinna och att det ska bli lördag, jag vill bara slippa denna j*vla dag rent ut sagt!

Skulle upp vid 8 idag men lyckades somna om och vaknade 25 minuter senare. Jaja, det är ändå skitväder så jag skiter i att gå till busstationen och tar en kopplingbuss här hemmaifrån. jag är ändå klart nu och sitter här med vaniljte så jag han ju i alla fall.

Idag blir det lång dag. till kvart över 3 närmare bestämmt, så jag kan få sluta tidigt nästa vecka! Känns lika bra att ta tag i labbrationen nu fast att jag inte är förren nästa fredag egentligen. Så tre långa lektioner väntar idag.
psykologi där inget kommer att göras, föreläsning på organisation och ledarskap och sedan labb om blodomloppet på naturkunskapen.. Eftersom jag ändå mår skit över dagen så känns det som jag kan lika bra spendera så mycket tid i skolan det bara år så jag slipper ångesten här hemma... Vist den kommer vara med hela dagen, så detta är en dag jag vill passerar! NUUUUU!

Förändringar. Julafton. 2005-2008

JULAFTON 2005


JULAFTON 2006
(kolla håret! VILL HA TILLBAKA IGEN! fan att man skulle klippa sig!)



JULAFTON 2007


JULAFTON 2008


Det finns inga bra bilder på mig från julen, mycket pågrund av att jag är i farten hela tidén och flamsar eller har allvarliga diskussioner, but shit the same!

Vad jag vill visa är hur mycket man förändrats.
Jag har förändrats grymt mycket under dessa år med ätstörningar. Vikten är ungefär det samma på bilderna, ett par kg hit eller dit, jag har inte så bra koll. Men det är ändå en grym skillnad på det första fotot från 2005 poch från fotot 2007. Jag tycker själv att jag ser "sjukare" ut 2005, ändå är vikten lägre 2007 (även om jag åt bättre då).

Eller vad säger ni?
Har jag förändrats?

Jag blir så j*vla trött!

Okej, en jävla massa diskussioner om matdagen.
För det första, DET ÄR NI SOM VILL ATT JAG SKULLE SKRIVA EN MATDAG. Jag får kommentarer om detta DAGLIGEN och gjorde det för ER skull igår!

Sedan, såklart att jag åt laktostabletter. Detta för att jag skulle kunna avnjuta sista dagen med choklad! För det andra så är det inget konsigt med hur jag åt. Det var LÖRDAG, alla (normla) äter lite mer godis då! Sedan är det inget konsigt med min måltidordning denna dag heller eftersom jag åt frukost vid halv 11 och lunch vid lite över två, sedan middag vid 18 tiden, chokladen (lördagsgodis) vid 20-tiden och sedan kvällsmål vid 01 tiden på kvällen/natten. Om ni nu tycker detta är så jävla konstigt föreslår jag att ni skiter i att läsa här. Det har gått 3-4 timmar mellan mina mål (inte för att jag tar tiden mellan målen, men det blev så iallafall) och det är lagom tycker jag!

Sedan kan jag ju säga att jag inte var hungrig till kvällsmålet, men för er som har missat det så ska jag fortfarande upp i vikt och jag försöker då att ta extra vilket det så även blev denna kväll!

Matdag

Om ni inte fattade det (som ni tydligen inte gjorde) så åt jag såklart dessa laktostabletter på kvällen för att kunna anjuta chokladen sista dagen innan jag skulle sluta med sådant!
Ibland blir jag bara så trött!
Detta var första OCH sista gången jag skriver hur en dag ser ut eftersom många av er INTE kan hantera informationen och se det utifrån var JAG är i detta läget och utifrån när jag vaknade osv.



Godkväll!

Nu sitter jag här och äter kvällsmål. ett kvällsmål som absolut INTE behövs efter 220g gram choklad, men jag försöker "överdriva" eller vad man ska säga! Har haft en bra matdag idag närmligen och försöker få ett bra slut också! det är lite småjobbigt, det ska jag erkänna, men jag försöker att ignorera det!

Jag får sååååå mycket frågor varje dag om hur mycket jag äter om dagarna osv. Ofta väljer jag att inte skriva det men är stolt över dagen så jag tänkte skriva här hur det har sett ut idag!

Frukost:
Två mackor med soyamjukost, gurka och örtsalt. vaniljte och fun light

Lunch:
Gröt med soyamjölk
Macka med soyamjukost, gurka och örtsalt
Cola light plus vitamins

Middag:
Tortillapizza och sallad

Lördagsgodis:
220 gram choklad (vit och mörk)
1 flaska sprite zero

Kvällsmål:
hårt tunnbröd med soyamjukost, hurka och örtsalt
knäcke med samma pålägg
en smaksatt riskaka
vaniljte med skummad soyamjölk
lite flingor från kartongen ^^ haha

Imorgon ska det också bli en bra dag!
Så det så!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0