Fråga - Anorexi

FRÅGA:
Hej!
Jag har följt dig ett tag, ända sen jag hittade dig när jag var sjuk i anorexi och jag tror du hade samma problem ungefär då.. Jag är nyfiken på hur du känner dig nu? och undrar om du skulle vilja /orka berätta lite om hur du har tillfrisknat och varför osv? Tycker det vore spännande att läsa om! Men jag förstår om ämnet är känsligt :)..
 
Jag antar att det är lika bra att ta upp detta, även om det verkligen tar emot av många anlednigar (dock är jag glad att ni frågar när ni undrar!). Det är alltid jobbigt att skriva om. Det som är absolut tråkigast när man en gång har varit sjuk (okej, absolut tråkigast är kanske en överdrift - inte så att det var guld och gröna skogar är man är sjuk heller, men efter tillfrisknandet) är den stämplen som lätt hänger kvar på en. Det har alltid varit en av mina största rädslor, att aldrig bli sedd för mig, utan att anorexi-stämplen alltid kom att ligga kvar, gömd där bakom allt - gömd bakom alla val, alla tankar, alla åsikter - vilket också är en av anledningarna till att jag i 99% av fallen, väljer att aldrig berätta om det som varit. Sen har jag ju fruktansvärt svårt att lita fullt ut på folk, vilket såklart också är en bidragande orsak (host host, det finns en anledning varför det aldrig fungerat med terapi för mig! HAHA)
 
Men okej, jag antar att ni är endel som redan vet om det och om det kan hjälpa någon så är det värt det 100%. Just nu mår jag bra - förmodligen (inte ens förmodligen, utan ABSOLUT) bättre än någonsin. Det känns bara så stört när jag tänker på hur långt nere i skiten jag var och hur många år jag lagt på det, lagt på att förstöra relationer, lagt på att såra mina nära och på att hata mig själv. Till vilken nytta liksom?
Anledningen till att jag mår så pass bra som jag gör idag tror att det är en kombination av att jag helt enkelt har mognat, lärt mig acceptera mig själv, att jag har märkt att jag inte blir värderad efter min vikt, lärt mig acceptera mitt kontrollbehov. Jag jobbar även på att acceptera att allt jag gör - inte måste vara perfekt. Det är OK att "misslyckas".  Det faktum att jag kan och orkar träna på som en galning utan att kroppen brakar ihop (vilket ju är det jag älskar att göra) och mitt jobb (gymmet) - där det är väldigt tydligt bland alla, att det inte är en smal kropp som eftersträvas, utan istället att det är en stark kropp som orkar mycket som ska uppmärksammas och detta har absolut hjälp till att boosta mig. Även det faktum att jag nu kan träna på sig jag vill - utan att bli ifrågasatt har varit en stor energiboost. Jag slipper känna ångesten för att folk ska lägga sig i min träning (vilket tog så otroligt mycket energi från mig) och jag får nu istället ofta höra om hur min träning inspirerar andra. Nu kan jag istället njuta fullt ut av timmarna på gymmet. Jag har hittat vänner med samma träningsintresse och som får samma kick som mig av gymmet. Träning för mig är inte bara träning - utan det är en möjlighet att dela ett intresse med mina vänner, träffa folk, ha kul, skratta, utmana sina begränsningar, testa på nya saker . . . .
 
Jag har under hela min tonårsperiod varit in och ut i behandlingar - utan någon vidare framgång. Livet har legat på is och dagarna var fyllda av ångest. Idag har jag insett att jag inte var redo för hjälpen och att det förmodligen var anledningen till att jag aldrig tog mig frammåt tillräkligt mycket. Är du inte redo att ändra något i ditt liv - så kommer du aldrig lyckas. Man måste vilja för att kunna - men vill du, då kan du bestiga berg. Även om jag sakta blev bättre var jag fortfarande långt ifrån frisk har jag nu insett. Min slutgiltiga vändning kan jag absolut tycka kom i samband med att jag flyttade till New York förra året. Det var då jag äntligen släppte det sista. Jag la allt det gamla på hyllan. Jag fick miljöombyte, kom bort från det vanliga livet, upplevde något jag aldrig kunnat drömma om - jag började helt enkelt leva ett helt annat liv.
 
Idag kretsar mycket i mitt liv kring träning - men för att jag fullkomligt älskar det. Jag är aldrig så lycklig som i samband med gymmet. Visst kan jag fortfarande blir skitsur om ett spinningpass (tex) går dåligt eller om jag inte får gjort det jag ska - men det är inte så långvarit. Min träning handlar inte bara om att mata på i samma gamla spår, utan att utmana och testa nya träningsformer. De senaste månaderna har jag testat träningsformer jag aldrig trodde jag ens skulle försöka mig på. Jag fortsätter att kämpa på med Yogan, trots att jag är ovig som en elefant. Jag kör på med Body Balance, trots att jag inte har någon ro i kroppen. Jag matar på med TRX - även om det ibland känns jobbigt för att det är styrka i grupp. Jag kör på med Core-träning, fast att det känns som en lek. Jag ska äntligen testa Crossfit - något jag velat i över ett år men aldrig vågat. Jag kör med andra ord på med träningsformer - som jag för ett år sedan, aldrig ens skulle acceptera som träning.
 
Jag är en helt annan person nu än vad jag var för något år sedan.
Jag har andra prioriteringar.
Ser på livet annorlunda.
Har andra mål.
Mår bra!
2005 - långt från lycklig. Laget på lager fick en ny betydelse...
 
image20
2008 - Lager på lager fortsatte. Lika så oversize.
 
2012-2013, Stark och lycklig.
 
Hoppas du fick svar på din fråga!
 

Kommentarer
Postat av: Tisa

Du är så vacker nu. Hela du strålar!
Du var ju fin förut också, men det syns på dig (helheten) att du mår bra nu. Det glädjer mig mycket. Kraam

2013-01-08 @ 18:33:49
URL: http://apeaceofmee.blogg.se
Postat av: Lotta

Vilket fantastiskt inlägg. Har läst din blogg i snart ett år tror jag. Nu mer än någonsin inspirerar du mig. Det går att komma från botten och finna lycka igen, få ork till träning. Kram

2013-01-08 @ 20:32:24
URL: http://iamcharlotte.blogg.se
Postat av: helene

Du har verkligen rätt i det att man måste vilja själv. I våras så skrev jag till scä och fick en tid i juli. Den tiden avbokade jag, visste inte riktigt varför. Men tror att det var för att jag på något vis visste att de inte skulle kunna göra mig frisk, för jag ville inte tillräckligt mycket. Jag hade inte lyssnat till deras råd. Jag hade inte börjat äta enligt ett matschema och jag hade inte börjat se på träning på ett annat sätt... Dock har mina tankar ändrats så mycket sen i våras, otroligt mycket. Men det var först för ca två veckor sen, när jag var hos mormor som jag kände det där, att nu jäklar vill jag faktiskt bli frisk! Jag kan offra den där smala kroppen för att få må bra! Och bara äta och träna för måendet och inte utseendets skull. Är ju inte helt i mål än, men känns åtminstone bra att ärligt kämpa för att komma dit. Dock vacklar tankarna ibland, men jag hoppas att den där speciella känslan ska hålla i sig... Kanske är det samma känsla som den du fick i New York? Går inte riktigt att beskriva det där... Men det handlar kanske om insikt, att inse vad som är viktigt och vad som faktiskt inte är det.

2013-01-08 @ 21:31:46
URL: http://nystig.blogg.se
Postat av: Emma

Sv: Ja, tack! Ditt svar var över förväntan och det är så himla härligt att läsa om att du mår bättre nu!:)
Kram

2013-01-09 @ 20:49:23
URL: http://umakemesmile.blogg.se
Postat av: Anna

Gud så glad jag blir! Jag minns när vi träffades på Idun för flera år sedan nu och det är när jag läser din text som jag förstår lite vad som hänt med mig själv. Jag gick igenom samma resa med ändlösa behandlingar som aldrig fungerade utan det kom andra vändningar i livet som fick en att gå på rätt håll. Det var först när jag träffade min sambo som saker och ting verkligen började vända...
Fy fan vad vi är bra! :D
Många kramar!

2013-01-10 @ 10:41:40
Postat av: Elina

Starkt Rebecca! Bra inlägg och grymt att du vågar dela med dig och hjälpa andra med din historia! Du är värd att må bra!!!!!!!

2013-01-10 @ 11:48:23
URL: http://sottsaltochsurdeg.blogspot.se/
Postat av: deniiise :)

Väldigt inspirerande inlägg tjejen!
Även jag följde dig tidigare, innan jag började blogga själv & kommer ihåg att jag kände igen mig så otroligt mycket i ditt liv & dina tankar.
Jag inspireras än idag utav dig & din träning, keep up the good work!

Kram!

Svar: tack vännen! det värmer :)
rebeccacecilia.blogg.se

2013-01-10 @ 17:05:34
URL: http://flikkand.blogg.se
Postat av: Malin

Så bra skrivet. ! Heja dig säger jag bara, så gett modigt att våga lämna allt och flytta utomlands ett tag, men man lär sig aååååå mkt av det! Heja dig, du är grym! Kram Malin

2013-01-12 @ 08:04:01
URL: http://traningsinspo.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera här!

Trackback
RSS 2.0