Marathon 10.4

 
 
 
Jag går i Marathontankar... det är det enda som cirkulerar i huvudet. Jag kan inte släppa det. Inte alls. Att 4,2 mils löpning ska kunna bidra med en sådan önskan, en sådan längtan. Igår när det var slött på jobb satt jag och googlade marathon runt om i världen under 2013. Jag vill göra det till en upplevelse. Egentligen är min plan att satsa på en bra tid på Göteborgsvarvet 2013 och sedan ta Marathon 2014 - Det har varit planen hela tiden. Men nu vet jag inte. Jag kan inte få dessa 4,2 milens löpning ut ur mitt huvud. En skräckblandad förtjusning som gör att det pirrar i hela kroppen. Jag vill ockå. Jag vill nu. Nu. Jag vill inte vänta. Varför vänta?
 
Men det är endå en ganska bra bit längre än vad jag någonsin sprungit - närmre bestämt 21 km. En halvmara. Men samtidigt så avverkade jag den distansen väldigt enkelt i lördags "bara för att" liksom. Dessutom med känslan av att jag skulle kunnat fortsätta. Men fortsätta 21 km till? Det är ganska långt. Men det ska ju samtidigt vara en utmaning.... ett test.... Ingen säger ju heller att man måste springa hela tiden. Man kan ju stanna av och gå om det blir hårt. 4,2 mil blir hårt. 4,2 mil är hårt. Hur du än ser det. Jag är splittrad till 1000. Avundas alla som sprang Berlin Marathon - samtidigt som jag känner att ska jag nu springa är inte Berlin mitt ställe. Jag avundas alla som har New York Marathon framför sig den 3 november - men jag kommer också vara där. En gång. En dag.
 
Nu är bara frågan vad som händer 2013. Anmälningarna till loppen tar slut illa kvikt (tänk att det finns så många idioter där ute! hahaha) och jag är förvirrad. Rädd för att inte klara det - samtidigt som jag inte förstår varför det inte skulle gå. Rädd för att behöva gå - men vem bryr sig om det? Rädd för att behöva bryta - samtidigt som det inte är the end of the world. Men med önskan om upplevelsen. Med önskan om kicken. med önskan om glädjen. Med önskan om festen.
 
 

Kommentarer
Postat av: Lina

Men åh, jag sitter i samma tankegångar och tack vare ditt inlägg så har jag faktiskt bestämt mig - jag ska springa marathon nästa år om Stockholms inte är fullt än! Kör på det tjejen, med din vilja är inget omöjligt!

2012-10-04 @ 10:04:23
URL: http://sagojul.blogspot.com
Postat av: Ida

Härligt att du brinner för det du gör :-) Men då måste du vara helt fri från sjuka tankar och beteende va? Att ha levt med anorexia och inte va helt fri och börja jobba på gym tror jag inte är en bra idè men har man kommit i mål så absolut :-)
Kram Ida

Svar: Jag älskar det. Det är verkligen mitt liv och det känns så bra. Trivs otroligt bra innom detta området :D
rebeccacecilia.blogg.se

2012-10-04 @ 10:15:53
URL: http://fightforlife.bloggsida.se
Postat av: Angelica

Varför tvekar du? Du tänker ju på det hela tiden, du är redo.
Om man har det gnagandes på det där sättet är det ju redan bestämt! ;-)
Om du klarar en halvmara klarar du en mara. Du vet ju vad som krävs redan.
Kör, bara kör!

2012-10-05 @ 09:06:45
URL: http://www.diehn.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera här!

Trackback
RSS 2.0