Göteborgsvarvet 2011

GODMORGON SÖNDAG!
Igår gjortde jag något jag länge pratat om att jag VILLE göra efter att år efter år sett pappa göra det, men som alltid varit långt borta från då jag varken kunnat springa eller något. Då jag missade anmälningstiden inför detta år så la jag därför drömmen på hyllan och satsade på milenrundan när det gällde löpning. I söndags kom ämnet "Göteborgsvarvet 2011" upp på jobb och efter en lååååång crazy dags arbete så utbriset en av mina kollegor på vägen hem att hon faktiskt har en biljett över som hon fått av en kompis som inte kunnat delta. Jag tackade ja till biljetten och gick hem med ne blandad känsla av oro, ånget och glädje.

Måndagen kom och jag som absolut inte alls var förberedd inför att springa 2,1 mil på lördagen stack till gymmet och där avverkade jag 2,1 mils löpning på bandet. Lite sådär oförskämt lätt trots allt och nu fick jag ännu mer ånget - tänk om det är såååå mycket lättare att springa på bandet än i verkligheten. Vi skulle nämligen starta i näst sista startggruppen och min rädlsa var att inte nå fram till Frihamnen innan "repet" drogs och alla bakom detta rep fick bryta.

Oron fortsatte att prägla veckan tillsammans med skola och jogg. SÄMSTA UPPLADDNINGEN VERKLIGEN. Hela veckan arbetade jag stägningspassen på jobb, så jag var hemma kring 01.00 varje kväll och då skulle det käkas innan jag gick och la mig, samma sak på fredagskvällen, dagen innan loppet. Dessutom har jag inneboende. Någon som sa att sömn var viktigt?

Närmare tre-fyra somnade jag natten till lördagen. Jag var helt uppspelt fårn jobb då det varit kaos, semma efter ett, skulle äta och sedan snarkade Marcus som f*a*n, så sömnen var bristfällig. 9.30 får jag sms från pappa [jag fortfarande sovandes - jag som aldrig sover länge] och då kastade jag mig upp ur sängen. Drack många många stora koppar kaffe & energidryck, tryckte ner frukost och begav mig till Drottningstorget för att möta upp mamma och pappa klockan 11. Om jag kände mig oförberedd? OH JA. Det kan ni ge er på!

forts. följer

Kommentarer
Postat av: Amandah

SHIT, vad du är grym. Jag förstår att du är sjukt stolt över dig själv!! Jag har också en sån dröm, att få springa göteborgvarvet. Grejen är att mina knän inte ens tål ett par kilometers jogg så jag kan inte ens bygga upp en sån kondition och att springa 21 km är helt kört.



Men som sagt - du har ALL rätt att vara stolt, för du har gjort något otroligt starkt. STOR KRAM

2011-05-22 @ 11:08:53
URL: http://trekopparchoklad.blogg.se/
Postat av: Mia

Vad jobbar du med?:)

2011-05-22 @ 11:13:43
URL: http://mariagraaf.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera här!

Trackback
RSS 2.0