Göteborgsvarvet 2011, run,run,run.

STARTEN gick för oss. Samma sekund kom pappa in i mål efter att ha sprungit hela varvet [GRATTIS till tiden], men jag hade 2,1 mil framför mig och jag skulle förbi dem. Jag skulle igenom, så var det bara. Dock började det kännas jobbigt ganska snabbt. Jag är inte van att springa på asfalt. Jag är inte van att sova så lite som jag gjort den senaste tiden. Jag är inte van vid att skulla springa så långt, att ta tidspress.. det var mycket som var ovant.

Jag har på något sätt lyckats stänga av det mesta runt om mig. När pappa frågar mig vad jag tyckte om vägen i majorna, efter slottskogen precis är det blankt, jag minns inget. Jag hade mitt fokus. Upp på första bron och jag fick en rejäl pulshöjade, kom in fel med andningen och tänkte helt ärligt - "f*i*t*t*a nu är det kört" Men jag lyckades trots allt få ner pulsen igen, lycka på det och kunde fortsätta springa.

Lindholmen på Hisingen var som Västra hamnen i Malmö, asfint... men långt. Jag bara längtade efter att få kmma yill Frihamnen, det var de enda som stod i mitt huvud. Hela rundan på Lindholmen var sicksack och blåst men ändå mycket fint, dock längre än jag trodde.... det tog aldrig slut!

Efter en lång runda, då jag börjat inse att jag skulle fixa Frihamnen innan repet drogs blev jag lugnare men samtidigt helt  extas.. var det kanske tröttheten istället som skulle sätta stopp? Eller vänta, så trött var jag ju inte. jag var mest trött med att pappa mig mentalt och visst var benen stumma och hårda, men det kändes inte omöjligt.

Bron kom jag var överlycklig, fick en massa ny energi upp på Götaälvsbron, trots att det var uppför, sen gick det ännu lättare nerför... in förbi nordstan, det fortsatte lätt... upp kring kungsportsplatsen och avenyn. Slutet av avenyn var hårt, men efter att vi hade vänt och sedan kunde springa nerför avenyn igen lättade det. Nu var det inte så långt kvar till Slottskogen. 5-6 km, det skulle jag klara. Jag kopplade än en gång på aotupiloten när jag sprang... Kring Linne blev det jobbigt igen, eller nej, kring övre husaregatan blev det jobbigt igen, men det var inte långt kvar och jag var stenbestämd om att jag INTE skulle börja gå. Kilometrarna passerade. 19 km skylten kom, likaså 20 och sedan blev det en jävla backe. Jag svor lite för mig själv. Det var trångt och olika kompisgäng gick i rad och tog upp hela vägen... efter bron var man inne i slottskogen och då var energin där. jag var glaaaad. jag skulle klara det.

In på arenan hade jag oförskämt med energi!
Såg mamma och pappa, spurtade in  mål och jag lovar, jag var så lycklig när jag insåg att jag klarade på en tid jag var nöjd med. Det var't inte alls tre timmar och sista personen in som jafe hade trott. Nej, ostället var den en tid jag absolut kan känna mig nöjd med under omständigheterna. Jag behövde nästan gråta lite. nästan.. Jag var sååå glad, så glad, så glad! Trött, hade ont i kroppen (mina ben är inte vana vid att springa på asfalt kan jag lova) men lyckligare än någonsin! JAG hade just - helt oförberedd sprungit imål på Göteborgvarvet på en helt ok tid, "bara sådär. IBLAND ÄR LIVET FAN UNDERBART

Kommentarer
Postat av: camilla

Måste säga Grattis, fy tusan så duktig du är :)

2011-05-22 @ 18:21:49
URL: http://resanupp.devote.se
Postat av: sanna

GRYMT JOBBAT TJEJEN!!

2011-05-22 @ 21:17:43
URL: http://capturethismoment.shapemeup.se
Postat av: Anonym

Way to go!!:)

Starkt jobbat!

2011-05-23 @ 08:48:23
Postat av: Mikaela

grattis jävligt imponerande :D

2011-05-23 @ 10:22:47
URL: http://matverkstan.wordpress.com/
Postat av: Marie

Jag får hålla med dej, Götaälvsbron gav en mer energi till benen, än vad den tog!

Härligt att läsa om ditt lopp! :)

2011-05-23 @ 22:47:54
URL: http://rockspots.blogg.se/
Postat av: SuperSHEro

Bra kämpat! Själv fick jag bryta när knät gav upp. Fy katten vad jag bölade av besvikelse! :) sjukvårdarna måste undrat om det inte var nåt annat fel på mig!

2011-05-24 @ 22:44:26
URL: http://Supershero.shapemeup.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera här!

Trackback
RSS 2.0