Göteborgsvarvet 2011 - del 2.

Kring 11 möte jag upp mamma och pappa på Drottningtorget. Vi tog vagnen till slottis där pappa fick sitt startbevis [han startade redan omkring 15-20 minuter efter "elitgruppen", nämligen i team Guld, så vi behövde vara där tidigt. Vi tog en runda på messan, shoppade lite bars och annat och la oss i gräset och snackade. Vi har trots allt inte sets på över en månad, så det var lite mysigt att få träffas, prata och bara ha det mysigt tillsammans. Iallafall, pappa började förbereda sig och jag var där asnervös. Vi såg starten och herre min jävel vad de sprang. "De är inte människor, de är kenyaner" var det klockrenaste på hela dagen. En timme efter start kom dom imål. Snacka om fort. Ångest ja, för det var ju fortfarande ett tag tills att det var min tur att starta.
Första starten gick 13.30
Pappa startade 13.53
Min start var 15.53

Ja, ni förstår vilken ångest när man ser folk komma i mål och man vet att man har ett par timmar innan man själv får starta. Iallafall, M kom med våra startbevis, vi började ladda och gick till vårt startplats. NERVÖS? Oh ja, det kan ni ge er fan på att jag var. Jag hade en miljon ursäkter till att inte springa, amtidigt som jag bara ville ta mig i mål, no matter what. Mitt stora problem var fortfarande Frihamnen. jag var så rädd att inte lyckas passera där innan dom drog repet. DET var min storsta rädsla. ALLT fokus låg på att passera Frihamnen. I bakhuvudet hade jag att jag faktiskt lyckades "bara sådär" på måndagen... Men det hjälpte inte mycket. JAG VAR NERVÖS. RÄDD. OROLIG. FOKUSERAD. Bara jag kom förbi Frihamnen. DET VAR MÅLET.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera här!

Trackback
RSS 2.0