LIVRÄDD!

Godkväll på er!
Denna dagen har verkligen varit omtumlande vill jag lova. Det började med frukost framför tre avsnitt av Hannah Montana kring 10-tiden i förmiddags och efter det drog jag in och tränade ett härligt pass. Jag hade kunnat stanna där mycket längre - men det kom poliser till McDonaldes där jag hade parkerat så jag hade inte riktigt ro i kroppen att stanna kvar utan istället åkte jag hem där jag mötte mamma som var påväg till Nova för lite shopping. Jag bestämde mig för att följa med och slängde i mig lite gröt och sminkade mig - men därefter brast något.

Vi började diskutera mat och min kosthållning och allt bara kom. Det började känna som ett bråk eller ovännskap som brukar uppkomma när man inte riktigt förstår varandra - men istället för att sluta som det brukar göra när man skijls åt, så tog det aldrig slut, hur mycket jag än försökt gå och gömma mig. Det hela slutade med att tårarna försade ner för kinderna på både mig och mamma och jag satt som förstenad i trappan. Tårarna rann och rann  på både mig och mamma konstant under två timmar  och vi försökte vi få den andra till att fatta hur vi kände (även om jag mest satt tyst då jag INTE vill dela med mig av hur jag känner - jag kan inte öppna mig, jag kan inte del amed mig av mina tankar!) . Det hela slutade iallafall med att jag efter mycket om och men, gick med på att försöka ändra mina matvanor och ge kroppen den näring den behöver. Det var inte lätt och jag är LIVRÄDD rent ut sagt, men vi ska försöka hjälpas åt. Dock är jag så rädd att jag inte ska klara det, jag är rädd för att det kommer att vara förgäves då jag personligen tyvärr inte tror att det går att bli fri helt från ätstörningar och isåfall har jag bara satt mig i en annan situation som jag hatar. Som det är nu kan jag ändå acceptera att ha det även om det inte är friskt helt. Det är inte bra åt något av hållen, men jag kan iallafall göra lite småsaker utan att bryta ihop och jag är inte såååå missnöjd med mig själv, iallafall är jag missnöjd på ett acceptabelt sätt - jag är rädd att allt det ska brytas och jag istället ska bli missnöjd och att allt ska kännas skit helt och hållet.

Vi försökte iallafall bestämma lite förslag på frukostar, luncher och mellanmål för att ge kroppen vad den behöver, av både protein, kolhydrater och FETT - vilket är skiiiiitsvårt! Jag är totalt livrädd inför situationen som väntar - jag är livrädd för vad jag har framför mig, jag är LIVRÄDD för livet just nu!

Ialafall ville jag bara stänga in mig på rummet när vi hade pratat klart, spela musik på högsta volym och bara försvinna bort - men mamma tvingade med mig till Entré där vi strosade runt i affärer och tog en fika. En "Juice/Smoothie" med äpple, jordgubbar, ananas och mynta blev det för min del och efteråt åkte vi ner till affären och försökte hitta något att ha till midag denna kväll. Det var inte det lättaste men det slutade med en röra av skinka och en massa grönsaker med sweet chili-sås och till det potatisgratäng...

Men somsagt, dagen har varit omtumlande och jag är så nervös och fullkomligt livrädd inför vad som väntar nu!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Rebecca. Jag lovar dig, det finns ingenting att vara rädd för! Det kommer att vara tufft, men i slutänden är det värt allt jobb, jag lovar dig! <3

2009-05-16 @ 18:57:51
Postat av: Sofie

Bra att din mamma är uppmärksam och försöker hjälpa dig. Nu gäller det för dig att våga ta emot den hjälpen. Tillsammans klarar ni detta.



Var rädd om dig och tänk på att alla dessa förändringar som du har framför dig bara är till för att du ska må bättre.

Du är stark och jag tror på dig! <3

2009-05-16 @ 19:15:37
URL: http://lillasofie.blogg.se/
Postat av: pinkhelp

Du kommer att klara det, se det som en positiv sak, att du kommer kunna njuta mer av livet. Jag tror att man kan bli helt frisk från sina ätstörningar, både tror och hoppas! :) Kämpa på bara!

2009-05-16 @ 19:17:29
URL: http://pinkhelp.blogg.se/
Postat av: sara

Hon vill att du ska göra förändringarna för att kunna bli Helt fri dfrån äs och inte bara någerlunda för att kunna acceptera stundernaa.

förstår att du är livräd doch att det säkert är skit jobbigt.



Men tro på en förändring , tro på att de ska och kommer bli bättre för då kommer de underlätta en bit på vägen!

2009-05-16 @ 20:04:34
URL: http://saarrraa.blogg.se/
Postat av: Sandra

Lycka till! Jag tror du klarar det bara du VILL och orkar kämpa även då det är jobbigt. Kramar

2009-05-16 @ 20:18:41
URL: http://goodgonebad.wordpress.com
Postat av: Vilde

Detta är nog den viktigaste stegen på vägen, om enn det svåraste! Du klarar av det!

Postat av: sandra

När din kropp får vad den behöver tillräckligt lång tid så blir du fri från ätstörda tankar. När man äter för lite så tänker man fel tankar/dåliga tankar. Tror många tjejer med ätstörningar säger att det inte går att bli helt frisk någonsin, för att försvara sig och för att slippa ta tag i sina problem. Dom vill fortsätta banta i fred. Det går att bli av med alla missbruk. Även matmissbruk. Dock tror jag inte att ätstörningar alltid handlar om maten och kroppen. Kan ju ligga andra problem bakom bantningen. Tex dåligt självförtroende.

2009-05-17 @ 01:33:56
Postat av: linda

Din kropp behöver vila och ta det lungt!

Varför tränar du hela tiden ? lindrar det ångesten?

2009-05-17 @ 02:58:35
Postat av: Miste

Du kommer att klara det tjejen om du vill, jag tror på dej<3 Och det går att bli fri från en ätströning! Både du å jag kommer alltid veta hur man "gör" för att falla dit igen eller hur man ska säga, men friskheten bor i att vi tycker om oss själv, är måna om oss å vill vårt bästa!



Prova denna väg.. Det kommer vara skiiitläskigt i början, tänk bara hur nervös du antagligen avr när du började skolan som sjuåring;) Men det blir en vana och med tiden en god å naturlig vana! Ta all hjälp å stöd du kan från din mamma å personer i din omgivning, lita på att de vill ditt bästa! De vill inget hellre än att se sin dotter, syster, vän, släkting må bra! Stor kram, ge aldrig upp!

2009-05-17 @ 08:22:15
URL: http://mistelaj.blogg.se/
Postat av: Anonym

Hej Rebecca.

Jag har följt din blogg till och från och du kämpar på så väl. Jag var själv sjuk i anorexi i många år men är idag helt frisk. Kämpen är lång och tuff, men vill du kommer du att klara detta och jag kan lova dig att det är värt kampen. Du måste börja tänka mer på dig själv och din kropp. Jag vet att du tycke rom att träna, men borde du verkligen träna om du inte ger kroppen vad den behöver? Du bryter bara ner kroppen och risken att du går ner i vikt ökar. Satsa på att hitta en bra mathållning, kanske har du redan fått tips från idun när du gick där. Ge hundra procent nu och bestäm dig varje morgon för att det ska bli en bra matdag. Träningen kan du lägga på hyllan kanske? Och ta upp senare när du faktiskt kan bygga lite muskler och få kondition utan att bryta ner din egen kropp.

Ge det en chans Rebecca. Du kommer att klara detta.

(hoppas du inte tar illa upp av inlägget. De tär absolut inte menar som kritik)

Var rädd om dig.

många varma kramar

2009-05-17 @ 09:19:41
Postat av: ellinor

Du skrev att du inte tror att det går att bli helt frisk från äs. kan vara lätt att tro det. Men jag har två kompisar som har blivit helt frisk från svår anorexi. De har helt friska tankar nu och äter

helt normalt. Så det går. Fast man får ju kämpa på det.

2009-05-17 @ 13:41:26
URL: http://ellinorss.blogg.se/
Postat av: MOA

Du kommer fixa det, jag tror på dig!

Det kanske blir lättare om du gör upp ett matschema typ, så slipper du stå och fundera på vad du ska äta och få ångest över om du har valt "rätt" mat och så.

2009-05-17 @ 15:45:46
URL: http://moaasvardag.blogg.se/
Postat av: theresewiktoria

Du kan vännen!

Och du har kommit väldigt långt.

Jag kommer så väl ihåg när du skrev på um.

Var stolt över dig själv gumman.

Du fixar det<3

Kram

2009-05-18 @ 18:28:23
URL: http://theresewiktoria.blogg.se/
Postat av: magda

det är rba att hon vill hjälpa dig! jag hålelrmed en som skriver härovan om träningen.. du tränar väldigtmycket och äter ganska mycket för ltie tror jag.. men jag tror bara .. du vet ju bäst själv.. eller tja sjukdommens täller ju till lite men. du bör i mina ögon satsa på mera riktig lagad mat och kanske ordentligar frukost osv.. så orkar du mnog mer!!

men det är bara mina åsikter:)

kram

2009-05-19 @ 18:59:24
URL: http://mskrypin.blogg.se/
Postat av: Hedvig

Usch, känner igen mig i att inte kunna(vilja) dela med sig av sina tankar! Så tråkigt då mamma så gärna vill veta och hjälpa :'/

2009-05-30 @ 22:22:49
URL: http://myhealth.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera här!

Trackback
RSS 2.0