Addicted

Tröttheten har verkligen varit en faktor som varit med mig hela dagen. Jag vet inte om det beror på dålig sömn eller vad - men såhär trött var det längesedan jag kände mig en hel dag. Jag är glad att jag tog beslutet att inte sticka och träna denna eftermiddag - för det hade ändå inte blivit något vettigt gjort och jag hade blivit sur och irriterad. Istället så kommer eftermiddagen att spenderas med en bok och ett (eller flera) glas pepsi och sedan blir det matlagning med daddy och ikväll ska jag komma isäng illa kvikt så jag är piggare imorgon! Frontningen idag gick iallafall finnemang och människorna jag jobbat med dessa dagar är verkligen underbara! Synd att en av dem slutar om typ 3 veckor - men, men... Det är så det är när man börjar på ett nytt ställe innan sommaren. Han har iallafall funnits där nu när jag har skullat/ska lära upp mig och inte riktigt kan alla rutiner än! DET är jag glad och tacksam för iallafall! Detta innebär också att det i augusti kommer två nya arbetskamrater och jag är inte längre "den nya"^^haha, nicebajs...

Dagen har skiftat mellan kroppsångest och allmänt inte-må-bra-ångest och stunder då jag intalat mig att det är skit att känna så och jag för en stund har intalat mig själv att allt är bra. Så har dagens tankar och humör skiftat kan man väl säga. Det är som bara för att jag verkligen "kom ut" och sa hur bra jag mådde - så är det som om tankarna måste förstöra för det, bara för att liksom, och för att låta mig påminnas om att det inte ska vara lätt att lämna denna skiten bakom sig. Detta har jag också intalat mig själv och intalar man sig det riktigt starkt - så ändras humöret och tankarna för en stund och man inser hur löjligt det är. Sedan kan allt komma tillbaka igen och man känner sig värdelös - det är ett katt&råttaspel livet och sjukdomen spelar med varandra och det gäller att vara den vinnande parten! Något annat alternativ finns inte helt enkelt. Jag tänker därför inte gräva ner mig bara för att jag har haft två mindre bra dagar sätt ur måendets synvinkel nu - utan istället är det bara att försöka leva som vanligt och inse att livet inte är en dans på rosor! Man kommer alltid att ha ups and downs - thats fact, så det är lika bra att börja acceptera det och inte gräva ner sig för att man inte alltid mår toppen - för vem gör väl det? Med ätstörning i bagaget eller inte... ingen är perfekt!

Känner ni igen er?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du har så rätt:)Vad ska du göra i helgen?:D

2009-07-22 @ 17:21:42
URL: http://lilllamej.blogg.se/osynlig
Postat av: Anonym

Känner igen mig precis, väldigt bra skrivet! :)

2009-07-23 @ 00:31:19
URL: http://josefinacyreus.blogspot.com
Postat av: Penny

Jävlar, trode inte du var samma som jag,. ätstörningen förstör ens liv, tankarna om mat pågår ständigt.. du är iaf duktig, big <3 to you (=

2009-10-26 @ 16:59:06
URL: http://rianz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera här!

Trackback
RSS 2.0